Coche är en liten ö som ligger mellan Margarita och fastlandet. Sista eftermiddagen av Latam Summit skulle vi åka dit och förlusta oss. Jag vill inte kalla det för den venezuelanska motsvarigheten till finlandsfärjan men lite i samma stil. En av skillnaderna var att den här båten inte tog mer än 40 personer och det fanns ingen möjlighet att gå under däck.
Däremot var det till min förfäran, precis som på finlandsfärjan, en kommentator som ledde en obligatorisk, löjlig, koordinerad gruppdans (sprattelgubbedans). Jag lyckades fly undan genom att gå upp på taket tillsammans med övriga som inte klarade att bjuda på sig själva. Men även där uppe dånade högtalarna så att bröstbenet vibrerade och omöjliggjorde normala samtal.
Alla hade på sig den officiella strandt-shirten som vi hade ordnat, utom en av de högre cheferna från Europa. Med förfäran i rösten och förhoppningsvis väl dold ironi gick jag fram och frågade om han inte fått någon strandväska. Jodå, ja, visst, det hade han ju. Tre minuter senare rafsade han på sig t-shirten och blev en i gänget. Zuleima och Marianela sken av lycka.
Coche var ett badparadis. Härliga stränder, fri sprit, mat och aktiviteter. Jag testade vattenskoter, eller Jet Sky som det stod på banderollen. Fy tysan vilket monster! Jag lovar att jag brände fram i 80-90 km/h, livrädd och spänd i kroppen som en stålfjäder. Riktigt coolt måste jag säga. Självklart blev det lite strandfotboll också, och brassarna blev förnedrade.
Mörkret började breda ut sig över oss och havet när vi stävade fram i maklig takt på väg hem. Båtpersonalen bjöd oupphörligt på svaga drinkar där vi satt på taket under bar himmel. Gruppdansen hade ersatts av latinskt disco och alla var lyckliga. Där mös jag under den ljumma tropiska himlen, tittade upp på de första stjärnorna och njöt av den lätta svedan i ett solbränt ansikte och det svaga snurret av blaskig cuba libre. Alla dansade, utom vi stela europeer som satt på bänkarna och log och inte var fulla nog. Vi hade det oförskämt bra där vi tuffade fram på väg mot hamnen och den väntande bussen.
No comments:
Post a Comment