Som jag nämnt smids det planer för mig på regionsnivå. Det blir allt mer uppenbart att min tid här i Venezuela är en utvärderingsperiod. På informella vägar har jag fått reda på att det som ligger mig i fatet är ett något överlägset intryck, baserat på mina framträdanden i Miami och Brasilien.
Jag hade en sittning med Manuel, min chef, i fredags och diskuterade situationen. Han berättade att i Latinamerika är appearance oehört viktigt, så viktigt att det exempelvis finns människor som går omkring med svindyra portföljer, utan annat innehåll än ett paraply. Likadant tipsade han mig om att kommunikationen inte är lika direkt som i USA eller Europa. Själv tyckte han om min rättframma stil, och sa sig vara likadan själv, men tipset var att hålla igen, om än bara lite, vad gäller kommunikation på regional nivå. Det tog jag såklart till mig men tvingades leende erkänna att jag behövde hjälp med praktiska tips för jag såg inte när jag trampade över. Han garvade och kunde inte ge andra tips än att hålla in tyglarna en smula tills jag hade mer solid grund att stå på.
Så oerhört intressant att människors förväntningar ligger till grund för deras intryck. De väntar sig troligen en undfallande och nickande yngling som bugar med mössan i hand för att han får vara med och spela med de stora grabbarna. Och när jag istället laddar stora kanonen och agerar utbildningskonsult utan att be om ursäkt så rubbar jag ramarna en smula. Rätt eller fel? Vad vet jag? Som konsult har jag sålt säkerhet och förtroende, men eftersom de inte känner till mitt förflutna så är det inte vad de väntar sig, och då tolkas det annorlunda.
Mötet avslutades med att Manuel berättade att han fått direkta frågor om mig från nyckelpersoner i regionen rörande ovanstående. I sina svar hade han tagit död på deras farhågor och verkligen krattat manegen för mig, vilket hade fått mycket positiv effekt.
No comments:
Post a Comment