På gatorna i kväll var det fullt av liv och rörelse. I tropiskt mörker, med påsarna fulla av tonfisk, strosade jag genom kvarteren ackompanjerad av en kakafoni av smällande kastrullock. Chavez pratade på TV och från varje balkong, varje öppet fönster, hördes invånarna i de finare kvarteren visa sitt missnöje. Bilar tutade överallt, trafiken stoppade upp och folk förde oväsen på alla tänkbara sätt.
Mitt i röran av denna självpåstådda akademiska rebelliskhet mötte jag ett par figurer som kom i motsatt riktning på trottoaren. De gick snabbt och skyggt, tittade under lugg och i skydd av dunklet ropade de några ”Viva Chavez!” upp mot balkongerna innan de försvann i skuggorna på väg mot okända mål. Två folk, två världar, och aldrig mötas de två.
No comments:
Post a Comment