Centro Plaza

Hur underbart är det inte att med värkande muskler efter ett hårt träningspass gå och handla på Centro Plaza?

Denna häpnadsväckande affär där två personer sitter och väger all din frukt och dina grönsaker.

Denna intressanta logistiklösning där kundvagnarna inte går igenom kassorna utan folk bara lämnar dem stående tomma i det minimala utrymmet framför kassorna tills hela affären korkar igen.

Denna generösa arbetsplats som avlönar en armada av unga män som likt Sisyfos i skytteltrafik förgäves kör tillbaka vagnarna till ingången av affären, packar dina varor i dubbla lövtunna plastpåsar eller bär dina inköp till din bil för ett par kronor.

Denna fascinerande organisation som har TRE kassor gömda inne i butiken, en för sprit, en för toalettartiklar och en för bröd.

Detta under av ineffektivitet som trots de tre extrakassorna i genomsnitt endast hinner med att ta betalt av max en kund per fem minuter.

Detta rike av paragrafrytteri som i en kassa för max fem varor inte släpper igenom en person med ett sex-pack öl.

I denna surrealistiska värld, hur underbart är det inte att med värkande muskler efter ett hårt träningspass gå och handla, bara för att finna att det precis anlänt ett litet parti prisreglerad tonfisk i vatten, att ogenerat kunna plocka på sig 14 burkar och därefter sprudlande glad köa bakom två andra kunder i 20 minuter för att få betala 3,50 per burk?

Inte lika underbart är det att kassaapparaterna i denna högteknologiska inrättning saknar en knapp som underlättar inköp av flera varor av samma sort. Istället sitter kassörskorna ointresserat, och i åtalbart överdriven såsig takt, och drar 14 burkar genom scannern, och kontrollräknar behärskat på kvittot efter var tredje burk. Men jag fick ialla fall min tonfisk. Och en flaska nypressad mangojuice.