På söndag stänger regeringen TV-kanalen RCTV. Eller snarare, de förnyar inte sändningstillståndet. Det finns inga objektiva kanaler i landet, utan de är antingen pro eller kontra regeringen. Och är man kontra regeringen, som RCTV, så går det som det går. Självklart är det ramaskri även internationellt om yttrandefrihet och liknande men inget verkar hjälpa. I veckan marscherade en demonstration genom stan med en 1 kilometer lång banderoll för att protestera. Som vanligt tror alla att söndagen – dagen för nedsläckning av sändarna – kommer att bringa kaos och oordning men jag tvivlar.
Priskontrollen börjar förresten få effekt. När priset på mjölk, tonfisk, mjöl och socker fixeras vid låga nivåer finns inga distributörer kvar som kan sälja varorna med vinst och bristen i butikerna börjar märkas så smått. Det är en upplevelse få förunnat att leva under förhållanden som vi svenskar annars på sin höjd läser om i samhällsböckerna.
Till politikrubriken hör också min vistelse på hotell Altamira Suite i helgen. Längst upp på 20:e våningen ligger 360, en halvglassig bar i det fria. En vän till en vän hade födelsedagsfest och jag kom i slang med två rekorderliga grabbar som ville träna engelska.
”Vad tycker du om det politiska läget?” frågade den ene.
”Well, jag vill inte blanda mig i politiken här, men jag tror egentligen att båda sidor i grunden vilar sina politiska program på samma grunder. Hjälpa de svaga, få folk att betala skatt, förbättra utbildning, miljö och sjukvård. Motsättningarna ligger såklart i vilken väg de anser bör vandras för att främja grundvärderingarna.”
Killen nickade belåtet.
”Vad pysslar du med då?” frågade jag honom.
”Jag är viceminister.”
Dra åt pipsvängen. Att på 360, som besöks av allt annat än chavister, ställa en sådan fråga som han gjorde och dessutom vara viceminister är som om jag skulle fråga slumpvis utvald person vad han tycker om djurplågare och sen glatt erkänna att jag var ett praktexempel på en sådan.
No comments:
Post a Comment