Har jag inte kvar ett spår av. Jag flyger kors och tvärs mest hela tiden och tycker det är ganska mysigt. Ju längre flygningar desto bättre. Tid över för mig själv, kontemplering, skrivande och avslappning. Enda problemet är att jag inte har något som helst förtroende för att venezuelanerna ska göra sitt jobb. Med tanke på hur den stora majoriteten sköter sina uppgifter i näringslivet i stort darrar jag lite i knäna när jag tänker på att samma människor ansvarar för säkerhetskontroller och besiktning av flygplanen…
Just nu sitter jag på ett plan mellan Lima och Sao Paolo. Inflygningen till Lima från Caracas var åtalbart vacker. Berg, massor av berg, kala och bruna, från horisont till horisont. På platåerna, som säkert låg på flera tusen meters höjd, låg glest utströdda små byar med omgivande uppodlade fält som klättrade på bergssidorna. Vägarna var sick-sack-sömmar som höll ihop landskapet och gick från bergens fötter upp i oändlighet. Kanske finns det fortfarande platser bland dessa berg som döljer hemligheter? Jag vill dit.
No comments:
Post a Comment