Nu har helgen rusat förbi som vanligt.
Jag sitter på terassen på en sushirestaurang hundra meter hemifrån och har i makligt takt klämt tio tuna rolls. Klockan är sju på kvällen och mörkret har fallit.
En vanlig helg som denna bestod av en hygglig film, sushi och två ensamma öl i min lägenhet på fredag kväll. Lördag morgon bar det av till parken för en ordentlig genomkörare fotboll. För en gångs skull hade jag faktiskt smort snoken med kräm, och slapp mycket riktigt bränna mig.
Lördag kväll och halva natt tillbringade jag hos Andreas Sankilampi och hans fru. De hyr övervåningen av Juan Ernestos mamma! Och nu bor även Juan Ernesto och hans familj i samma hus på grund av olyckan med jordskredet. En trevlig kväll men det var något som fattades. God mat, god dryck, vänner och... Well. Jag talar för dålig spanska för att kunna konversera på någon högre nivå, kanske är det?
Söndag = idag. Faktiskt en ny tur till parken. Glöm din dröm Marcus, jag fick sitta i en och en halv timme och vänta innan jag fick spela! Luis hämtade mig på eftermiddagen och nu har jag slutligen fått se deras lägenhet, i inrett skick. Verkligen fin.
Ni anar inte hur pinsamt det varit. Luis och Maria ville köpa en dammsugare, en kombinerade tvättmaskin och torktumlare, och en utomhusgrill av lyxsnitt. Efter många om och men, turer hit och dit, brutna löften och indragna tillstånd kunde vi bara leverera dammsugaren. Så de har köpt både grill och tvättkombi av konkurrenterna. Känns riktigt risigt faktiskt, på ett personligt plan.
Nicolas och Bernardo utvecklas något enormt. De är mycket mer balanserade och verbala än för bara en månad sedan. Kul med barnen men att tänka mig in i situationen med det personliga ansvaret för dem skrämmer mig faktiskt en smula. När de väl kommit till världen finns det inga alternativ.
Nu har jag till och med tagit på mig en skjorta utanpå t-shirten. Syrsorna har kommit igång så smått i bakgrunden och jag ska ta mig för att göra en prisanalys. Vi har ett antal containrar stående i Kina som väntar på klartecken och tillstånd från någon myndighet här. Nu börjar kineserna få kalla fötter och jag ska räkna på hur vår marginal ser ut om vi tvingas köpa dollar på svarta marknaden.
Skynda er hit. Ärligt talat. Bättre läge en så här får man nog inte rent prismässigt.
Sunday, January 28, 2007
Saturday, January 27, 2007
Min bäste vän kontaktlimmet...
La pega loca. Det galna limmet. Innan jag kom hit var kontaktlim något som hillbillies använde för att spela varandra galna spratt. Nu är det lika viktigt för mig som luften jag andas. Det säljs i alla gathörn, alla ambulerande gatuförsäljare saluför det, för omkring en femma. Självklart är tuben av det slag som spritsar lim lite var den vill när man öppnar den, men attan vad det fungerar bra.
För två månader sedan hade jag aldrig använt kontaktlim. Nu har jag limmat ihop:
Mitt strykjärn.
Mitt favoritsmycke.
Min propp i diskhon.
Mitt favoritsmycke igen. Dock inte samma brottställe.
Två fingrar. (Gick att lösa upp någorlunda med Tommy Hilfiger aftershave. Huden kändes som stelnat sandpapper efteråt.)
Min toalettsits.
Jag förstår inte hur jag tidigare har kunnat leva ett normalt liv utan denna fenomenala uppfinning. Nere i parken tillhör det standardutrustningen för grabbarna när de ska lappa ihop sina slitna dojjor. Jag kommer nog aldrig att köpa nya fotbollsskor igen…
Sushi
Inom tre kvarters avstånd finns åtminstone fem ställen där jag kan köpa sushi. Åtminstone. Har aldrig varit ett stort fan av sushi, men efter min brors missionerande under julhelgen är jag fast. Jag tror det är billigt här, jag köper tuna rolls, tio stycken, för omkring 30 spänn. 30 spänn förresten, det kan jag glömma. Nu är dollarn uppe i 4500 bolivarer stycket. När jag kom hit stod den i 2850. Och den officiella växlingskursen är som tidigare nämnts 2150. Så skynda er hit med alla era dollar och konsumera för glatta livet medan tid är.
Efter lite snabb huvudräkning är vi nere i runt 23 kronor för sushin om man lyckas växla till svart kurs. Som därtill är fräsch och mycket god. Inte kursen alltså. Tro mig när jag säger att det är svårt att bygga kapital här, om jag vill kunna använda det på något annat ställe än här vill säga.
Efter lite snabb huvudräkning är vi nere i runt 23 kronor för sushin om man lyckas växla till svart kurs. Som därtill är fräsch och mycket god. Inte kursen alltså. Tro mig när jag säger att det är svårt att bygga kapital här, om jag vill kunna använda det på något annat ställe än här vill säga.
En nytändning på karriären
Är vad jag upplever för tillfället. Kanske har jag nämnt det, men jag har gjort mig ett namn nere i parken. Visserligen kallar några mig för ryssen men de vet iaf vem jag är. Det innebär att jag inte behöver vänta på att få spela längre! Helt underbart.
I början kunde man sitta i 45 minuter eller upp till en timme innan man fick chansen. Nu raggar de upp mig till sina lag så fort jag visar mig. Och ibland har jag sån tur att jag inte behöver lämna planen, trots att vi förlorat, för att tillträdande lag vill att jag spelar med dem också! Det är min själ annat än Lilla Torg det…
I början kunde man sitta i 45 minuter eller upp till en timme innan man fick chansen. Nu raggar de upp mig till sina lag så fort jag visar mig. Och ibland har jag sån tur att jag inte behöver lämna planen, trots att vi förlorat, för att tillträdande lag vill att jag spelar med dem också! Det är min själ annat än Lilla Torg det…
Ljumma kvällar
Det är vinter nu. Så folk går omkring i jackor och kommer huttrande in på kontoret. Själv njuter jag för fulla muggar. Det är nästan som svensk sommar, men med starkare sol. Och torrare. Underbart nog är morgnar och kvällar betydligt svalare och skönare än när jag kom hit i oktober.
När jag kommer hem på kvällarna sättar jag mig på balkongen och lyssnar på någon ensam groda som vägrar att ge sig. Sitter i mörkret utan tröja och myser i en knappt förnimbar kvällsbris. Färskpressad apelsinjuice i ett stort glas och Bo Kaspers i bakgrunden. Det är grejer det.
När jag kommer hem på kvällarna sättar jag mig på balkongen och lyssnar på någon ensam groda som vägrar att ge sig. Sitter i mörkret utan tröja och myser i en knappt förnimbar kvällsbris. Färskpressad apelsinjuice i ett stort glas och Bo Kaspers i bakgrunden. Det är grejer det.
Thursday, January 25, 2007
Kväll i Caracas
Nu har jag glömt mina nycklar på jobbet så jag sitter och väntar på trappan och stjäl Internetuppkoppling av en intet ont anande granne. Förhoppningsvis dyker hyresvärden upp snart med extra nycklar. Jag erbjöd mig att komma och hämta nycklarna för att inte störa henne men hon propsade och bad om 20 minuter. De har hon förbrukat för ett bra tag sen. Men å andra sidan är det ganska mysigt att sitta i den tropiska kvällen och skriva av sig lite. Trots att grodorna har hållt käften de senaste veckorna.
Och nu har jag fått nycklarna. Orsaken till förseningen var att de kört runt hela grannskapet och fyllt bilen med dotterns kompisar som fnittrande satt i baksätet och väntade på att få se svensken.
Och nu har jag fått nycklarna. Orsaken till förseningen var att de kört runt hela grannskapet och fyllt bilen med dotterns kompisar som fnittrande satt i baksätet och väntade på att få se svensken.
Konfliktbenägenhet
Aquiles heter den vresige herren som förestår GT Promociones, av vilka vi hyr in våra promoters. Han har alltid haft en vrång uppsyn men jag har hållt distansen och en professionell attityd så vi har kommit överens.
Häromdagen bad han om ett möte, vilket han fick, och det tackade han för genom att formligen skälla ut Marianela för att hon inte skötte saker som han ville. Rätt intressant att föra den typen av diskussion på spanska men han fick veta att han som leverantör finns till för oss och att det inte är ett smart drag att skälla ut sina kunder. Lärorikt och adrenalinstint att konfronteras med den typen av beteende i affärssammanhang.
Häromdagen bad han om ett möte, vilket han fick, och det tackade han för genom att formligen skälla ut Marianela för att hon inte skötte saker som han ville. Rätt intressant att föra den typen av diskussion på spanska men han fick veta att han som leverantör finns till för oss och att det inte är ett smart drag att skälla ut sina kunder. Lärorikt och adrenalinstint att konfronteras med den typen av beteende i affärssammanhang.
Miami - igen
Det kommer att bli en del resande de närmaste månaderna. Så jag tänkte passa på att utnyttja det till att lära känna regionen. Således kastade jag ut en krok till en kille jag pluggat med på Handels. Han gick visserligen året under mig men vi kände igen varandra när vi sågs i Miami före jul. Då snackade vi om att jag borde komma upp och hälsa på, vilket jag tänkte passa på att göra nu inför nästa möte i Miami i början av februari.
Toppen, då sticker jag på fredagen och tillbringar helgen i Miami. Nu fick jag ett mail av killen i morse där han skriver att han är lite upptagen i helgen och han frågar dessutom om jag skaffat boende! Well… jag hade nog trott att det var ok att jag kinesade på soffan hos dig. Vidare upplyste han mig vänligast om att hotellen i Miami kostar runt 1000 dollar stycket just den helgen. På grund av Super Bowl. Det var en tydlig vink att jag inte kunde bo hos honom och i brist på 1000 dollar i överflöd beslöt jag mig för att ta kostnaden för att boka om resan istället.
Inte för att vara sådan men känner jag mig själv rätt så hade jag nog fixat så att en gäst kunde bo i min lägenhet, även om jag var bortrest. Så mycket för kontakterna på den ärevördiga institutionen Handels. (-:
Toppen, då sticker jag på fredagen och tillbringar helgen i Miami. Nu fick jag ett mail av killen i morse där han skriver att han är lite upptagen i helgen och han frågar dessutom om jag skaffat boende! Well… jag hade nog trott att det var ok att jag kinesade på soffan hos dig. Vidare upplyste han mig vänligast om att hotellen i Miami kostar runt 1000 dollar stycket just den helgen. På grund av Super Bowl. Det var en tydlig vink att jag inte kunde bo hos honom och i brist på 1000 dollar i överflöd beslöt jag mig för att ta kostnaden för att boka om resan istället.
Inte för att vara sådan men känner jag mig själv rätt så hade jag nog fixat så att en gäst kunde bo i min lägenhet, även om jag var bortrest. Så mycket för kontakterna på den ärevördiga institutionen Handels. (-:
Kompetensutveckling
Nu är det bråda dagar på jobbet. Högt prioriterat är redovisning av måluppfyllelse samt planering av mål inför 2007. Fyller inte hela marknadsavdelningen i formulären i tid så får varken de eller jag lönejustering i år! Så för en gångs skulle är hela kontoret sjukt fokuserat.
En av sakerna vi ska fylla i är behov av kompetensutveckling. Jag har sökt, och fått beviljat, kurser i praktisk marknadsföring. Förhoppningsvis får jag gå en kurs på IESA där Luis undervisar. Även om det inte smäller så högt i Sverige är IESA en mycket aktad institution och det fräschaste du kan ta dig för här i landet.
En av sakerna vi ska fylla i är behov av kompetensutveckling. Jag har sökt, och fått beviljat, kurser i praktisk marknadsföring. Förhoppningsvis får jag gå en kurs på IESA där Luis undervisar. Även om det inte smäller så högt i Sverige är IESA en mycket aktad institution och det fräschaste du kan ta dig för här i landet.
Trafikvett
Glömde berätta att vi tog en sväng på krogen efter min födelsedagsfest. Det i sig var väl ingen större nyhet. Desto intressantare var att Ambar körde oss dit. Och hon var oerhört full. Åtminstone var det vad jag trodde. Men det visade sig att det inte var något märkvärdigare än att hon precis hade köpt körkortet.
Trots att vi körde långsamt är det ett under att vi kom fram. Men det är ju skönt att även vanligt folk kan muta sig till sina körkort…
Trots att vi körde långsamt är det ett under att vi kom fram. Men det är ju skönt att även vanligt folk kan muta sig till sina körkort…
Hissteknik
Livet bjuder på en del intressanta händelser. Nu senast idag hamnade jag i en mycket liten hiss tillsammans med en mycket fet gammal dam. Hon svettades ymnigt och hade klämt fast ett papper mellan sina korvar till fingrar. I det begränsade utrymmet gjorde hon desperata försök att vända sig bort men det hindrade mig tyvärr inte från att se rubriken på hennes papper:
"Vad du ska och inte ska göra när du har diarré."
Resan kändes plötsligt väldigt lång.
"Vad du ska och inte ska göra när du har diarré."
Resan kändes plötsligt väldigt lång.
Tuesday, January 23, 2007
Allmänna reflektioner
Tiden går långsammare nu sedan jag kom tillbaka. Veckorna rusar inte iväg på samma sätt. Antar att det är för att vissa rutiner börjar infinna sig.
Det är svalare på kvällar och morgnar nu, vilket jag välkomnar.
Häromdagen hade vi ett möte i gröna och lummiga omgivningar, avskiljt från stadens brus och föroreningar. Jag slogs då av att det faktiskt inte finns några naturliga dofter i staden, och av hur mycket jag saknar levande dofter. Pressade apelsiner och urin i all ära, men inte mycket slår solvarma barr, nyregnad grusväg eller skvalpande skogstjärn.
Så är man farbror då. Helt otroligt. Trodde inte att det skulle påverka mig nämnvärt men jag tänker på det flera gånger om dagen. Tänk om 15 år så är Isolde en fullt fungerande individ på gränsen till vuxenvärlden. Och själv är jag 47…
Det är svalare på kvällar och morgnar nu, vilket jag välkomnar.
Häromdagen hade vi ett möte i gröna och lummiga omgivningar, avskiljt från stadens brus och föroreningar. Jag slogs då av att det faktiskt inte finns några naturliga dofter i staden, och av hur mycket jag saknar levande dofter. Pressade apelsiner och urin i all ära, men inte mycket slår solvarma barr, nyregnad grusväg eller skvalpande skogstjärn.
Så är man farbror då. Helt otroligt. Trodde inte att det skulle påverka mig nämnvärt men jag tänker på det flera gånger om dagen. Tänk om 15 år så är Isolde en fullt fungerande individ på gränsen till vuxenvärlden. Och själv är jag 47…
Ambar och Carolina
Ambar lärde jag känna 2002 här i Venezuela och Carolina träffade jag i Frankrike 1996. De hade aldrig träffat varandra förut men av någon anledning fann de varandra direkt under kvällen på min födelsedagsfest. De stod länge ute på balkongen och diskuterade animerat.
Carolina beklagade sig över venezuelanska killar och berättade sin historia om att hon lämnat jobb och liv här för att följa med sin pojkvän till England. Väl där hade han bangat ur, inte trivts och så hade de gjort slut varpå båda hade åkt tillbaka till Venezuela och byggt vars ett nytt liv. Nu hade hon misstankar om att killen i fråga hade stulit hennes lösenord till hotmail och spärrat kontot för henne.
Ambar hade en liknande historia om en kille, som faktiskt av en slump också hade velat ha med henne till England, men hon hade tackat nej. Även den här killen hade kommit tillbaka till Venezuela och verkade ha något fuffens för sig med hennes emailkonto.
Och visst visade det sig vara samma kille…!!!!
Vid tillfället verkade de ta det ganska bra men det var tydligt att de var tagna båda två. Carolina hade till och med varit på vippen att gifta sig med honom. Tillsammans luskade de båda tjejerna ut att det oerhört nog var en tredje tjej med i spelet också.
Visst är killen ordentligt störd, men nog är det sjukare det faktum att de två tjejerna skulle träffas på en privat fest och upptäcka sammanträffandet.
Carolina beklagade sig över venezuelanska killar och berättade sin historia om att hon lämnat jobb och liv här för att följa med sin pojkvän till England. Väl där hade han bangat ur, inte trivts och så hade de gjort slut varpå båda hade åkt tillbaka till Venezuela och byggt vars ett nytt liv. Nu hade hon misstankar om att killen i fråga hade stulit hennes lösenord till hotmail och spärrat kontot för henne.
Ambar hade en liknande historia om en kille, som faktiskt av en slump också hade velat ha med henne till England, men hon hade tackat nej. Även den här killen hade kommit tillbaka till Venezuela och verkade ha något fuffens för sig med hennes emailkonto.
Och visst visade det sig vara samma kille…!!!!
Vid tillfället verkade de ta det ganska bra men det var tydligt att de var tagna båda två. Carolina hade till och med varit på vippen att gifta sig med honom. Tillsammans luskade de båda tjejerna ut att det oerhört nog var en tredje tjej med i spelet också.
Visst är killen ordentligt störd, men nog är det sjukare det faktum att de två tjejerna skulle träffas på en privat fest och upptäcka sammanträffandet.
Tiden går...
Så fyllde jag 32 trots allt. Jag hade bjudit in hej vilt, i praktiken alla jag känner, vilket innebär hela 20 personer! (-: Nu kom bara 16-17 stycken men det var helt lagom med tanke på utrymmet jag har.
Jag hade lyckats hitta en liten gatumarknad där jag köpt olika sorters lokal ost, rökt, paprika, färskost etc. Riktigt gott och ganska exotiskt. Detta ackompanjerade jag med 7 sorters nötter, vin och mängder av öl av vilket det inte gick åt mer än 7-8 burkar. Så nu har jag inte plats till mat i kylen.
Ett utbrott av spontan grannsämja fick mig tyvärr att bjuda in en granne till kvällen. Där han stod på sin balkong verkade han helt ok, men på närmare håll var han en katastrof. Oerhört framfusig och ouppfostrad men troligen ganska välmenande. Chavist ut i fingerspetsarna hade han tagit med en provocerande t-shirt som han propsade att jag skulle ta på mig… Det var han och hans kusin, som han släpade med sig helt på eget initiativ, som var de enda som drack öl. Och de slängde burkarna i mina balkonglådor tills Carolina sa till dem. Jag var tvungen att ta tjuren vid hornen och förklara att de inte kunde stanna så länge…
Även Carolina och Tatiana är Chavister och när även en kollega till mig, med samma politiska uppfattning, dök upp på festen viskade Luis fascinerat till mig att han aldrig tidigare varit på en fest med så många chavister…
Pratade en del med Luis och Juan om det politiska läget och de bjöd mig till en informell sittning följande vecka där de bland vänner skulle diskutera och debattera den kommande utvecklingen. Vem vet hur det kommer att gå. Många lämnar landet.Jag antar att ni följer utvecklingen en del i Sverige. Det står artiklar var och varannan vecka i Svd.Luis berättade även att han var på väg till USA för att träffa en kund till honom. Samtidigt skulle han passa på att luncha med Condoleezza Rice…
Jag hade lyckats hitta en liten gatumarknad där jag köpt olika sorters lokal ost, rökt, paprika, färskost etc. Riktigt gott och ganska exotiskt. Detta ackompanjerade jag med 7 sorters nötter, vin och mängder av öl av vilket det inte gick åt mer än 7-8 burkar. Så nu har jag inte plats till mat i kylen.
Ett utbrott av spontan grannsämja fick mig tyvärr att bjuda in en granne till kvällen. Där han stod på sin balkong verkade han helt ok, men på närmare håll var han en katastrof. Oerhört framfusig och ouppfostrad men troligen ganska välmenande. Chavist ut i fingerspetsarna hade han tagit med en provocerande t-shirt som han propsade att jag skulle ta på mig… Det var han och hans kusin, som han släpade med sig helt på eget initiativ, som var de enda som drack öl. Och de slängde burkarna i mina balkonglådor tills Carolina sa till dem. Jag var tvungen att ta tjuren vid hornen och förklara att de inte kunde stanna så länge…
Även Carolina och Tatiana är Chavister och när även en kollega till mig, med samma politiska uppfattning, dök upp på festen viskade Luis fascinerat till mig att han aldrig tidigare varit på en fest med så många chavister…
Pratade en del med Luis och Juan om det politiska läget och de bjöd mig till en informell sittning följande vecka där de bland vänner skulle diskutera och debattera den kommande utvecklingen. Vem vet hur det kommer att gå. Många lämnar landet.Jag antar att ni följer utvecklingen en del i Sverige. Det står artiklar var och varannan vecka i Svd.Luis berättade även att han var på väg till USA för att träffa en kund till honom. Samtidigt skulle han passa på att luncha med Condoleezza Rice…
Säljutbildning
Så har jag slutligen rivit av en säljutbildning för alla promoters. Självklart skulle det hela gå av stapeln på ett 5-stjärnigt hotell där lunchen knappt gör någon glad men ändå kostar 25 dollar per person. Och det var inte ens den fina buffén. Se detta i ljuset av att alla på utbildningen tjänar mindre än 1.500 spänn i månaden…
Min röst har fungerat relativt hyfsat vilket glädjer mig oerhört. Även spanskan fungerar så pass bra att jag utan svårighet kan hålla igång 35 personer vilket är en stor grupp för utbildning. Det var tydligt att utbildningen överträffade deras förväntningar och jag får stor respons. Utvärderingen hamnade på 99,4% vilket ändå för sägas vara rätt hyfsat med tanke på omständigheterna… Väldigt kul och stimulerande.
Tyvärr har jag inte gjort ett tillräckligt bra införsäljningsjobb internt ännu. Varken VD eller säljchef har egentligen förstått vilken enorm nytta och konkurrensfördel vi kan få av det här om vi sprider det i hela företaget. Det får bli nästa steg när det väl fått effekt bland promoters.
På tal om säljutveckling har jag tagit upp kontakten med Linus från Singapore igen. Nu jobbar han som business development manager i Japan. Tydligen har han rekommenderat mig för MDn för Lux i Sydafrika och de vill komma i kontakt med mig. Det rörde sig om någon typ av jobb som regionchef. Men det får vara ett förbaskat bra erbjudande om jag ska överväga Lux igen.
Min röst har fungerat relativt hyfsat vilket glädjer mig oerhört. Även spanskan fungerar så pass bra att jag utan svårighet kan hålla igång 35 personer vilket är en stor grupp för utbildning. Det var tydligt att utbildningen överträffade deras förväntningar och jag får stor respons. Utvärderingen hamnade på 99,4% vilket ändå för sägas vara rätt hyfsat med tanke på omständigheterna… Väldigt kul och stimulerande.
Tyvärr har jag inte gjort ett tillräckligt bra införsäljningsjobb internt ännu. Varken VD eller säljchef har egentligen förstått vilken enorm nytta och konkurrensfördel vi kan få av det här om vi sprider det i hela företaget. Det får bli nästa steg när det väl fått effekt bland promoters.
På tal om säljutveckling har jag tagit upp kontakten med Linus från Singapore igen. Nu jobbar han som business development manager i Japan. Tydligen har han rekommenderat mig för MDn för Lux i Sydafrika och de vill komma i kontakt med mig. Det rörde sig om någon typ av jobb som regionchef. Men det får vara ett förbaskat bra erbjudande om jag ska överväga Lux igen.
Julien
Min gode och mycket exotiska vän Julien, till vilken jag hyser hatkärlek, har börjat röra på sig igen. Hans plan var senast att skaffa jobb i Marocko och han var på god väg på plats i Fez. Men det har visat sig att lönerna är katastrofala och viljan att anställa honom är något bristande. Eller så är det helt enkelt vanlig hederlig marockansk lättja och slöhet.
Hur som helst skrev han ett desperat mail till mig och förklarade sig inte helt ovillig att komma hit och söka jobb. Jag har redan kollat med en del kontakter i franska handelskammaren och även med de personer jag känner som jobbar för chavezkontrollerade institutioner (well, det finns inga institutioner som inte kontrolleras av Chavez…) och det verkar inte helt omöjligt. Det vore ju förbaskat kul att få hit honom så man har någon att munhuggas med.
Hur som helst skrev han ett desperat mail till mig och förklarade sig inte helt ovillig att komma hit och söka jobb. Jag har redan kollat med en del kontakter i franska handelskammaren och även med de personer jag känner som jobbar för chavezkontrollerade institutioner (well, det finns inga institutioner som inte kontrolleras av Chavez…) och det verkar inte helt omöjligt. Det vore ju förbaskat kul att få hit honom så man har någon att munhuggas med.
Pål och Tatiana
Pål har kommit tillbaka från Norge och den skurken har lyckats sluta avtal med en amerikansk firma. Han jobbar nu på distans med programmering och tjänar riktigt bra pengar, även med svenska mått mätt. Vilket innebär att han är en knös här! Nu får han betalt i dollar så jag har hjälpt honom med en del kontakter så att han kan växla.
Det bådar gott för hans flickvän, Tatiana, som lever under väldigt små omständigheter. Pål berättade för mig att han varit på besök hos henne. Hon bor tillsammans med sina två systrar och ett av systrarnas barn. På ungefär 15 kvadratmeter. De har ingen dusch i huset utan använder en balja som de fyller på 20 meter från ytterdörren. TV:n de har är så skruttig att de inte stänger av den, för den tar flera timmar på sig att värma upp. Under natten skruvar de ner volymen och alla ljusinställningar på noll och så får den stå och gå istället…
Det bådar gott för hans flickvän, Tatiana, som lever under väldigt små omständigheter. Pål berättade för mig att han varit på besök hos henne. Hon bor tillsammans med sina två systrar och ett av systrarnas barn. På ungefär 15 kvadratmeter. De har ingen dusch i huset utan använder en balja som de fyller på 20 meter från ytterdörren. TV:n de har är så skruttig att de inte stänger av den, för den tar flera timmar på sig att värma upp. Under natten skruvar de ner volymen och alla ljusinställningar på noll och så får den stå och gå istället…
Ännu fler tjuvar och banditer...
Jag är lite rädd att jag svartmålar landet en smula. Eller åtminstone dess invånare. Men av någon anledning är det inte lika roligt att berätta om sådant som funkar lika bra som i Sverige. Men det är det hur som helst inte så mycket som gör…
Så, då kör vi en ny smutskastningskampanj…
Jane har blivit rånad. Jane som är HR-chef på företaget rullade lugnt och fint i sin bil i stan. En motorcykel gled upp bredvid henne vid ett rödljus och en kille på bönpallen bankade frenetiskt med en pistol på sidorutan och skrek hysteriskt efter henne klocka tills hon lämnade den ifrån sig genom en springa i rutan. Helt galet.
Och nu har det även drabbat mig. Även om jag är så sjukt dum i huvudet att jag får skylla mig själv. En dag som alla andra, eller nej förresten, lite annorlunda, för jag skulle ha födelsedagsfest på kvällen. Uppe i god tid. Städat lägenheten. Tagit en runda ner i parken och spelat fotboll och min vana trogen svett axlarna. Det var extra kul idag för vi hade samlat ihop ett gäng outsiders som piskade skiten ur de ”tuffa” grabbarna med hjälp av äcklig disciplin och lagarbete. Så jävla gött!
Så där gick jag för att handla, glad i hågen och livet på topp. Och visst är det konstigt, det är när man är som mest på topp som risken är störst för att något ska hända. På något konstigt sätt släpper jag garden. Det räcker med att berätta att jag la min plastpåse, innehållande nycklar, bankomatkort och 700 spänn i kundvagnen så kan ni räkna ut resten.
Det slog mig som ett cykelstyre i magen. Väldigt intressant att sådana saker kan påverka mig så starkt fysiskt. Jag kände mig, inte helt oförtjänt, fruktansvärt dum. Med lite distans till det hela var såklart förlusten av nycklarna värst. Bankkortet spärrade jag med ens, men i skrivande stund har jag inte kollat om något försvunnit… Pengarna kan jag tjäna nya, men nycklarna… Stark osäkerhetskänsla. Jobbigt också att nyckeln till föräldrarnas hus försvann. På något sätt ett förtroende som sveks, utan att det egentligen finns någon grund för känslan. Samtidigt grämde jag mig oerhört över att nyckelringen jag fått av dem hade hamnat i klorna på ett svin. Affären där jag blev bestulen är dessutom relativt förnäm, där går inga fattiga människor och handlar, så jag kunde inte ens trösta mig med att grejerna kom någon behövande till gagn.
När jag gick hem stannade jag i alla gathörn och gick stora lovar runt huset för att kontrollera att ingen följde efter mig. Var nog ändå tvungen att byta alla lås. Skitjobbigt.
Fick klättra upp på balkongen under överinseende av vakten. Turligt nog hade jag inte låst balkongdörren.
Så där var jag, utan pengar, kort och nycklar, och hade inte handlat till festen… Som tur var fick jag tag på Maria och Luis som lånade mig pengar. Jag kämpade som besatt för att styra mina tankebanor och förvånansvärt nog gick det ganska bra, även om det var surt. Vore synd om en sån här sak skulle få förstöra kvällen.
Men då hände det otroliga att de ringde från affären och berättade… att de hade hittat mina nycklar!! Så fantastiskt bra! Jag kastade mig i en taxi och därefter runt halsen på vakten som tagit hand om mina nycklar. Visst, det finns en liten risk att de sprungit iväg med mina nycklar, kopierat dem och därefter lagt tillbaka dem för att invagga mig i säkerhet men det får ha varit en bra förslagen tjuvjävel och för varje dag som går upplever jag risken som mindre.
Så redan samma dag log jag åt minnet och åt en bra läxa. Det var nästan så att kvällen fick ytterligare en guldkant av att det hela slutat bra trots allt. Om man nu kan säga att 700 blåsta spänn är något bra… (-:
Så, då kör vi en ny smutskastningskampanj…
Jane har blivit rånad. Jane som är HR-chef på företaget rullade lugnt och fint i sin bil i stan. En motorcykel gled upp bredvid henne vid ett rödljus och en kille på bönpallen bankade frenetiskt med en pistol på sidorutan och skrek hysteriskt efter henne klocka tills hon lämnade den ifrån sig genom en springa i rutan. Helt galet.
Och nu har det även drabbat mig. Även om jag är så sjukt dum i huvudet att jag får skylla mig själv. En dag som alla andra, eller nej förresten, lite annorlunda, för jag skulle ha födelsedagsfest på kvällen. Uppe i god tid. Städat lägenheten. Tagit en runda ner i parken och spelat fotboll och min vana trogen svett axlarna. Det var extra kul idag för vi hade samlat ihop ett gäng outsiders som piskade skiten ur de ”tuffa” grabbarna med hjälp av äcklig disciplin och lagarbete. Så jävla gött!
Så där gick jag för att handla, glad i hågen och livet på topp. Och visst är det konstigt, det är när man är som mest på topp som risken är störst för att något ska hända. På något konstigt sätt släpper jag garden. Det räcker med att berätta att jag la min plastpåse, innehållande nycklar, bankomatkort och 700 spänn i kundvagnen så kan ni räkna ut resten.
Det slog mig som ett cykelstyre i magen. Väldigt intressant att sådana saker kan påverka mig så starkt fysiskt. Jag kände mig, inte helt oförtjänt, fruktansvärt dum. Med lite distans till det hela var såklart förlusten av nycklarna värst. Bankkortet spärrade jag med ens, men i skrivande stund har jag inte kollat om något försvunnit… Pengarna kan jag tjäna nya, men nycklarna… Stark osäkerhetskänsla. Jobbigt också att nyckeln till föräldrarnas hus försvann. På något sätt ett förtroende som sveks, utan att det egentligen finns någon grund för känslan. Samtidigt grämde jag mig oerhört över att nyckelringen jag fått av dem hade hamnat i klorna på ett svin. Affären där jag blev bestulen är dessutom relativt förnäm, där går inga fattiga människor och handlar, så jag kunde inte ens trösta mig med att grejerna kom någon behövande till gagn.
När jag gick hem stannade jag i alla gathörn och gick stora lovar runt huset för att kontrollera att ingen följde efter mig. Var nog ändå tvungen att byta alla lås. Skitjobbigt.
Fick klättra upp på balkongen under överinseende av vakten. Turligt nog hade jag inte låst balkongdörren.
Så där var jag, utan pengar, kort och nycklar, och hade inte handlat till festen… Som tur var fick jag tag på Maria och Luis som lånade mig pengar. Jag kämpade som besatt för att styra mina tankebanor och förvånansvärt nog gick det ganska bra, även om det var surt. Vore synd om en sån här sak skulle få förstöra kvällen.
Men då hände det otroliga att de ringde från affären och berättade… att de hade hittat mina nycklar!! Så fantastiskt bra! Jag kastade mig i en taxi och därefter runt halsen på vakten som tagit hand om mina nycklar. Visst, det finns en liten risk att de sprungit iväg med mina nycklar, kopierat dem och därefter lagt tillbaka dem för att invagga mig i säkerhet men det får ha varit en bra förslagen tjuvjävel och för varje dag som går upplever jag risken som mindre.
Så redan samma dag log jag åt minnet och åt en bra läxa. Det var nästan så att kvällen fick ytterligare en guldkant av att det hela slutat bra trots allt. Om man nu kan säga att 700 blåsta spänn är något bra… (-:
Wednesday, January 17, 2007
Vino Tinto
Betyder rödvin. Och är vad venezuelas fotbollslandslag kallas i folkmun på grund av tröjornas färg.
Hur jobbigt var det inte att hålla god min när detta ängagäng komfortabelt slog detta svenska "landslag" med 2-0. Alla mina så kallade vänner blev plötsligt oehört fotbollsintresserade och veckan har varit ganska krävande. Det hjälper ju inte heller att säga att vi inte hade mer än 2-3 ordinarie spelare. Så jag håller truten och gratulerar alla jag möter innan de hinner pika mig.
Hur jobbigt var det inte att hålla god min när detta ängagäng komfortabelt slog detta svenska "landslag" med 2-0. Alla mina så kallade vänner blev plötsligt oehört fotbollsintresserade och veckan har varit ganska krävande. Det hjälper ju inte heller att säga att vi inte hade mer än 2-3 ordinarie spelare. Så jag håller truten och gratulerar alla jag möter innan de hinner pika mig.
Catching up
Det mesta var som vanligt.
Det gula ljuset som jag har stående på balkongen hade smält och ramlat. Myggorna var kvar och hälsade mig glatt. Och värst av allt: när jag slog ihjäl en av dem så var det en denguemygga! Vanliga myggor kan inte sprida dengue, utan det är en speciell sort som har svart-vitrandiga ben. Efter en stark offensiv kunde jag lugnt konstatera att det var den ende av sitt slag. Nu är det visserligen väldigt få av myggorna som verkligen bär på dengue men jag bör nog ändå avancera mitt inköp av myggnät för säkerhets skull.
En sak som var annorlunda var spanskan. Jag hade glömt det mesta. Åtminstone vad gäller hörförståelse. Första dagen var det oerhört svårt. Men efter ytterligare ett par dagar klickade det till och nu känns det verkligen bra, speciellt vad gäller min egna kommunikation. Jag har så pass bra koll nu att jag klarar att hålla relativt avancerade föreläsningar utan att behöva koncentera mig på språket, vilket höjer kvaliteten på presentationstekniken. Kul. Idag spelar svenska fotbollslandslaget mot Venezuela. Tyvärr spelar de i Maracaibo, som ligger sju timmar iväg, men matchen går på TV, så Pål och jag ska sätta oss på Friday’s och kika om en halvtimme. Smart av dem att lägga matchen i Maracaibo, vilket räknas som Venezuelas värmehåla…
Det gula ljuset som jag har stående på balkongen hade smält och ramlat. Myggorna var kvar och hälsade mig glatt. Och värst av allt: när jag slog ihjäl en av dem så var det en denguemygga! Vanliga myggor kan inte sprida dengue, utan det är en speciell sort som har svart-vitrandiga ben. Efter en stark offensiv kunde jag lugnt konstatera att det var den ende av sitt slag. Nu är det visserligen väldigt få av myggorna som verkligen bär på dengue men jag bör nog ändå avancera mitt inköp av myggnät för säkerhets skull.
En sak som var annorlunda var spanskan. Jag hade glömt det mesta. Åtminstone vad gäller hörförståelse. Första dagen var det oerhört svårt. Men efter ytterligare ett par dagar klickade det till och nu känns det verkligen bra, speciellt vad gäller min egna kommunikation. Jag har så pass bra koll nu att jag klarar att hålla relativt avancerade föreläsningar utan att behöva koncentera mig på språket, vilket höjer kvaliteten på presentationstekniken. Kul. Idag spelar svenska fotbollslandslaget mot Venezuela. Tyvärr spelar de i Maracaibo, som ligger sju timmar iväg, men matchen går på TV, så Pål och jag ska sätta oss på Friday’s och kika om en halvtimme. Smart av dem att lägga matchen i Maracaibo, vilket räknas som Venezuelas värmehåla…
Tillbaka i Caracas
Måste faktiskt erkänna att det för första gången var lite svårt att lämna Sverige. Jag kände hur mycket jag har saknat fysisk och psykisk närhet. Säga vad man vill men det är stor skillnad att umgås på ett språk som jag inte riktigt behärskar. Goda samtal – på svenska – ger så otroligt mycket. Jag når inte samma höjder här. Dessutom lite synd att lämna utan att få se anledningen till att jag snart kommer att kunna titulera mig farbror. :-)
Det tog som tur var bara ett par dagar innan jag var tillbaka i gängorna igen, och nu känns det ok igen. Men nog är det lite tufft när jag pratar med Viktoria.
Det tog som tur var bara ett par dagar innan jag var tillbaka i gängorna igen, och nu känns det ok igen. Men nog är det lite tufft när jag pratar med Viktoria.
Subscribe to:
Posts (Atom)