Till skillnad från Venezuela är största delen av befolkningen av indianskt ursprung, vilket för mig som gringo ger en mer genuin och exotisk känsla. Ju större skillnad mellan mig och omgivningen desto lättare att ta del av skeenden som en utomstående betraktare utan att ha några förväntningar på sig.
Bussarna är lika härligt utsmyckade som i Guatemala. Som om det vore en inbördes tävling mellan chaufförerna att ha den pråligaste imagen. De bränner fram som skjutna ur kanoner, vilket i kombination med gropiga vägar gör resorna nervkittlande. Framme vid chauffören står hans kompisar för att hjälpa till med av- och påkastning, samt insamlande av pengar. Med jämna mellanrum kastar de sig ner på huk eller sätter sig rakt ner på häcken i gången. Det tog ett tag innan jag fattade att det var för att gömma sig för trafikpoliserna som dök upp som gubben i lådan från alla håll och kanter.
Kanalen som sådan var kanske inte det åttonde underverk som de utlovade i biljettluckan. Den är emellertid ett strålande och imponerande bevis på ingenjörskonst. Om jag minns rätt är den 80 mil lång och storleken på de skepp som med slussteknik "lyfts" över näset är minst sagt imponerande. 5 dollar var i vilket fall som helst ett överpris för själva besöket. Att kunna säga att jag besökt kanalen är dock ovärderligt.
Titan, den stora kran som syns på bilden är ett krigsbyte från Tyskland. Den sägs vara en av de starkaste kranar som finns, och kan lyfta sjuka 350 ton!
No comments:
Post a Comment