Nu har pyntet börjat komma fram igen. Högt och lågt står de och blinkar, granarna, i strålande solsken och obeveklig hetta. På gården har den sprettandade portvakterskan riggat upp en familj ståltrådsrenar, som spöklikt och sirapslångsamt står och nickar med huvudena, vid sidan av små skyltar som uppmanar till: "Let it snow!"
Jag måste erkänna att de faktiskt är ganska duktiga på att klä granar här, även om de vanligen är av plast. Däremot lär du inte se någon gran om du besöker en offentlig institution. Chavez har nämligen förbjudit dem, eftersom de inte har någon koppling till venezuelansk kultur, utan bara är ett påhitt av "yankees".
De har julmusik här också, gaita kallas det. Helt oväntat är det ungefär samma typ av musik som salsa och merengue, men med lite annorlunda takt. Vi hade julfest för våra promoters för några dagar sedan, och då hade vi kontrakterat en någorlunda känd grupp som spelade så högt att jag fick bunygeejumpfrisyr. På fullt allvar fick jag blöta ner bitar av servetter och trycka in i öronen. Gaitagrabbarna väckte mycket beundran och fick igång hela stället. Orkester i bakgrunden, 4-5 herrar i vita kläder som körde stiliserad koreografi där de backade upp en alternerande sångare. I stort mycket lyckat.
Inte lika lyckat var det när jag skulle hämta mina nycklar på kontoret. Som tur var hade inte vakterna gått hem, för dörren var inte låst och jag kunde komma in med mitt passerkort. Men ingen svarade när jag ropade, så det var bara till att gå ut igen. Ackompanjerad av tjutandet från inbrottslarmet...
No comments:
Post a Comment