Början till slutet?

Folkomröstningen om de föreslagna ändringarna i konstitutionen för tre veckor sedan var intressant på många sätt. För det första så gav 44% av venezuelanerna högaktningsfullt fan i att rösta. För det andra så förlorade Chavez för första gången på nio år en omröstning. 51-49 i favör till oppositionen. Vanligen är oppositionen rasande och skyller på valfusk varje gång de förlorar, men sådant kom inte på tal den här gången. Dagen efter kvittrade och sjöng kontoret av glädje, och jag kunde inte låta bli att fråga vad de skulle sagt om regeringen vunnit med liknande siffror.

Det regeringstrogna demonstrationståget hade varit omfattande och många var därför förvånade över valresultatet. Men i ljuset av att många demonstrationsdeltagare fått betalt för att delta – 70.000 bolivarer, vilket för många är betydligt mer än en dagslön – så var det kanske inte så underligt trots allt.

Det sorgliga i hela affären är, som vanligt, att det knappt finns nyanserande åsikter. En chavist stödjer helhjärtat samtliga förändringar, på samma sätt som en oppositionist är in i märgen emot precis allt vad förslagen innehåller. Det gör mig faktiskt ont att så få människor alls reflekterar och försöker ta objektiv ställning, samtidigt som det är oerhört intressant hur tidigare åsikter påverkar hur människan tolkar skeenden och händelser. För första gången blev diskussionen mellan mig och Carolina (tjejen jag pluggade med i Frankrike och som är inbiten chavist) något aggressiv. Eller, snarare blev jag aggressiv i min retorik. Tyvärr. Antar att jag blev besviken och upprörd över att hon som smart tjej inte verkar reflektera. Men vem är jag att lägga mig i?

Jag blev förvånad över hur ödmjuk Chavez var inför misslyckandet. Direkt efter beskedet gick han ut i sändning och förkunnade med lugn stämma att han accepterade förlusten. Men han kunde inte låta bli att använda samma retorik som vid det misslyckade kuppförsöket 1992: ”Por ahora… (för tillfället). Nu, några veckor senare, är hela stans annonsutrymme tapetserat med samma one-liner, vilket känns onödigt aggressivt, och dessutom hotfullt.

Att Chavez tog beskedet med fattning verkade bara reta upp oppositionen ännu mer.

- Nej, du förstår Marcus, han är slipad. Nu kan han gå ut och säga att han är demokratisk och dölja andra missgärningar bakom det. Det är typiska honom.

- Aha, ok. Men det innebär alltså att han inte KAN göra rätt ur er synvinkel? Om han ryar och går på så är han ociviliserad, och om han kommunicerar lugnt och sansat så är det också fel?

Hur som helst vädrar nu oppositionen morgonluft och mobiliserar inför en framtida möjlighet att avsätta Chavez genom en ny folkomröstning...