Rengöringsmedel

Oerhört billigt här. Jag kan gå loss på rena köpfesten och frossa i allsköns suspekta flaskor och lokala gifter bara för att det kostar så lite. Så varje gång när helgen nalkas traskar jag hemåt med nya förvärv, fylld av förväntan. Än så länge har jag inte hittat något som kan gaska upp mitt badkars trötta emalj, men hoppet finns där varje gång.

Senast kunde jag inte bärga mig utan gick bestämt rakt in på toaletten och blaskade entusiastiskt på en ordentlig slurk. Ner på knä och full sula med skrubbsvampen. Inte en ljusning i sikte. Lika solkigt och grått som vanligt. Besviken drog jag efter andan och brände då bort ett icke oansenligt antal procent av mina hjärnceller. Alla som någon gång känt en svag pust av ammoniak kan föreställa sig hur förvånad jag blev. Jag var nära att kräkas av obehag men kunde ändå knappt hålla mig för skratt över tanken på hur korkad jag var och hur rolig jag måste sett ut. Det tog ett tag att vädra ut stanken och dagen efter skrapade jag av ett hyfsat anfrätt hudlager från skurhanden.

Portvin

Det vet de inte vad det är. Portvin alltså. Inte ens när jag frågar spritansvarige på Excelsior Gama så kan han hjälpa mig. Men han rotar pliktskyldigt bland hyllorna, med ofokuserad blick, innan han beklagande skakar på huvudet. Slutligen hittade jag faktiskt en lokalt producerad produkt som var förvånansvärt god. Säger vinkännaren.

Ett par bitar extremt mörk choklad tillsammans med några centiliter djuprött, tjockt och sött druvelixir susen gör. Pinsamt nog var det ännu godare med en nedtvingad isbit i det långsmala glaset.

Intern konsult

Det är väldigt lärorikt att märka hur svårt det är att få genomslag i en organisation när jag inte är extern konsult. Respekten och intresset finns inte där på samma sätt, och inte heller viljan att ta till sig det jag säger. Det ger min tro på konsulting som fungerande verktyg en ordentlig knäck. Om det krävs utomstående personer för att få ordentligt gehör och varaktiga förändringar så innebär det att de flesta förändringsprojekt skevar till sig så fort konsulterna går ut genom dörren. Vilket tyvärr också varit min erfarenhet i många av de förändringsprojekt jag drivit som konsult

En del av anledningen till det sämre genomslaget är också att jag tyvärr kommunicerar på ett helt annat sätt. Som konsult är det min uppgift att gå in och ta de fighter som krävs för att lyckas, må så vara om jag får en del fiender och sura miner på köpet. Den vägen kan jag inte vandra som fast anställd. Ansikten måste räddas, det måste hållas bakom ryggar och ord måste lindas in, speciellt i en kultur som denna, annars är jag bränd.

Samtidigt som det var surt och irriterande att komma till insikt om ovanstående så gav det också uppslag om alternativt tillvägagångssätt. In i konsultrollen och boka möte med Manuel på tu man hand, som vore det en insäljningsprocess. Fram med blädderblocket, tusen förebyggare och så full fart framåt. Det fungerade hyfsat bra av accepten att döma. Tyvärr är steget långt från läpparnas bekännelse till handens agerande och det fanns även taktiska anledningar till att låta oss ta en del av ansvaret.

Personalpolitik

Jag erkänner villigt att jag varit negativ till att flytta över Erika till säljsidan. Hon sitter på mycket information och har hög kapacitet, när hon vill, så för marknadsavdelningen vore det bäst och enklast om hon stannade kvar, och så enkelspårig var jag, att jag drev den linjen.

Jag är imponerad av Manuels mer långtgående förståelse för organisationsutveckling. Det fungerar inte på sikt att hitta en välfungerande struktur och klamra sig fast vid den. Det sker ständigt en naturlig föryngring/förändring och det är viktigt att förekomma den, annars förekommer den oss. Statiska strukturer upplevs, medvetet eller omedvetet, som just statiska, tråkiga och föga utmanande. Finns det inget sommarlov eller ingen ny aktivitet vid horisonten går de flesta människor ner i en lunk och börjar söka utmaningar på andra områden, eller inom andra företag. När människor å andra sidan känner att de får chansen att utvecklas och att det satsas på dem blir de mer motiverade och dedikerade. På kort sikt kanske vi tvingas ta nya tag och kämpa lite extra, men det är å andra sidan ett måste med ny luft i bälgen för att alls kunna utvecklas som grupp och som företag. När vi slutligen enades om att göra slag i saken känns det mer spännande än jobbigt och jag ser mer potential snarare än svårigheter.

Så här i efterhand känns det ganska korkat att inte ha förstått att det är det som har varit och fortfarande är Performax utmaning, eftersom organisationen är för liten för att erbjuda förändringar av någon större dignitet!

Övriga personalpolitiska kuriositeter är att vi på marknadssidan börjar glida över gränsen till säljledning. Försäljningsplattformen för floor care and small appliances är osund både vad gäller kundmix och produktmix. Ett normalt åtgärdsprogram på säljledningsnivå vore att förändra prioriteringskraven på säljstyrkan och kombinera med tydlig och kontinuerlig uppföljning. Men ansvaret och pressen har lagts på mig på marknadssidan…

”Vad har ni för åtgärdsprogram på marknadsavdelningen för att hjälpa säljarna?”

På ett sätt är det utmanade och roligt. På ett annat sätt är det frustrerande, för jag har inte mandat att styra upp säljarna. Enda utvägen är att ge förslag till åtgärder på säljsidan samt ge ökat stöd vad gäller material och insatser på marknadssidan.

Dödsfall i parken

Ett par veckor före det att jag kom tillbaka till Venezuela blev en grabb ihjälslagen på fotbollsplanen där jag brukar spela. Ett par hormonstinna grabbar i nedre tonåren ville leva upp till förväntningarna som kommer av att bo i Petare. Det lät något i stil med:

”Vet du egentligen vem jag är? Du ska passa dig #¤%¤ noga, annars tar jag din ¤$€$£ och X&£$# i #¤X$!”

Efter att ha sett Bruce Willis åka på ordentligt med däng utan andra biverkningar än lite huvudvärk tvekade inte en fjortonåring att svara på detta otrevliga tilltal genom sparka och slå en tolvåring hjärndöd på mindre än fem sekunder. Denne fördes till sjukhus och avled följande dag. Det är skrämmande att inse att dylika händelser är inbyggda i den mänskliga rasen, och att vi i vår naturliga ”utveckling” skapar system och levnadsomständigheter som föder sådant beteende.

Ronny och migrering

Min gode vän och tidigare vapendragare Ronny är på väg att vända blad i historieböckerna. Arbetsgivaren vill sprida hans framgångar över världen och sannolikheten verkar relativt stor för att hela familjen Belin ska ta både sitt pick och sitt pack och prova lyckan en bra bit från Hallunda. Jag väntar med spänning på uppdatering i ämnet.

På tal om flytt så verkar det röra det på sig även på Electrolux. Igen. Jag har fått ett relativt konkret erbjudande om utökat ansvarsområde i ett närliggande land. Syftet skulle vara att köra en repris på det jag gjort i Venezuela, vilket de tydligen är nöjda med. Självklart oerhört spännande! Jag sitter för tillfället på ett plan till Miami där jag bland annat kommer att träffa nämnda lands chef. I Miami alltså.

Ingenting är i hamn ännu, vi är två aspiranter till platsen, men det verkar tämligen lovande med tanke på att de har frigjort tjänsten redan.

Johan och Olof samt deras hotellpersonal

Två herrar som tog min uppmaning på allvar och flög över Atlanten, enkom för att hälsa på mig. För tillfället befinner de sig i det tropiska paradiset Los Roques efter att ha avverkat Canaima och Margarita, som en del av det paket jag snickrat ihop till dem. På torsdag kommer de tillbaka till Caracas och väntar sig då att ensamma sitta av de sista dagarna, gömda i min lägenhet, eftersom jag är i Mexico. Vad de inte vet är att min resa blivit uppskjuten och att planerna för århundradets mest dekadenta fest både är smidda och långt gångna.

Vad var det med grabbarnas hotellpersonal då? Jo, nämnda herrar hade inte hört av sig på en vecka så jag ringde hotellet där de skulle befinna sig och bad om koppling. Nej, det finns inga sådana här. Inte, kan du söka på förnamn istället? Nehej, de fanns inte? Vad konstigt, jag har nämligen bokat där. Kan du kolla resebyrån? Nehej, ingen sådan resebyrå hade bokat med er. Nehej, inga svenskar på hotellet. Är du säker? Ok, så du vill att jag ska ringa ett annat nummer till en filial?

Och filialen hade ett helt annat namn, så det var bara till att ringa igen. Smått irriterad tjurar hon över att jag inte verkar förstå. Kan det vara så att ni har matat in deras namn fel? Nehej, inte det. Kan ni söka igen, prova andranamnet. Jaha, så nu finns de där? Så trevligt. Aha, det kanske var så att ni trots allt hade matat in namnet fel? Aha, så bra, där fanns alltså efternamnet också, felinmatat? Så oturligt. Och resebyrån kanske också står med? Där ser man. Hördu, tack så mycket för hjälpen.

Rollokolor

Jag vet hur jag ska bli rik. Lösningen har hela tiden funnits framför näsan på mig. Eller snarare i munnen. Rollokolor. I detta land där chokladen smakar mögel, småkakorna mjölar ihop munnen och lösgodiset inte är annat än klumpar av industrifärg kan jag inte misslyckas. Pilotprojektet är initierat, genomfört och en dundersuccé. Vuxna människor kommer in på mitt kontor utan att ha något annat ärende än att tigga kolor. Och de går så långt som till självförnedring för att få stilla sitt begär. Påminner nästan om när jag och de andra barnen i kvarteret kröp runt på alla fyra på lekplatsen och plockade upp popcorn som Micke Svensson kastade ut i sanden åt oss.

Bara själva namnet är en framgångsgaranti. Rollo uttalas ”rojjo” på spanska, och kan betyda antingen strul eller bilring. Den senare betydelsen bara ropar efter att få bli förverkligad.

Mexico

Varning! Detta inlägg har ändrats från sin ursprungliga form.

Efter marknadsmötet i Sao Paolo förra månaden har det bestämts att vi ska initiera en regionsomfattande konsumentundersökning. I Electroluxtermer, en så kallad Consumer Insight. Många produkter på internationell nivå har blivit framgångar på liknande sätt, och en stor del av de karakteristika som idag är branschstandard har sitt upphov i Electrolux produktutveckling.

Jag har blivit tilldelad förmånen att delta och första steget blir besök i ett annat sydamerikanskt
land för undersökning och analys av marknaden där. Jag åker om ett par veckor och ser fram mot hela processen. Om vi lyckas bra kommer vi att ge produktutvecklingen en ordentlig skjuts framåt, något som behövs i den allt hårdare konkurrensen från Kina.

Tillbaka i parken

Det var en ganska stark upplevelse att jogga ner till parken efter en månads frånvaro. Grabbarna som normalt är tuffa grabbar från slummen blev uppriktigt glada och upprymda, och de slängde in mig på planen direkt. Jag blev nästan lite rörd.

Visst hade jag tappat formen… Jag försökte skylla på mina nya skor men fy tusan vad trött jag blev, och vad jag fumlade med bollen.

Evangelistkyrkan hade anordnat en liten turnering på en av planerna där alla som ville fick delta. Vi fick hyfsat med stryk i bägga matcherna, vilket nog var tur, för jag hade flåsat lungorna ur mig om jag tvingats springa en meter till.

Det var en fröjd att se prisutdelningen, med pokaler, dansuppvisning och speaker. Så viktigt det är att känna att någon bryr sig, och att få känna sig viktig och lyckad. Grabbar som aldrig varit i närheten av någon form av organiserad sportslig framgång gick stolta som tuppar omkring med sina pokaler. Vilken mänsklig framgång, och så viktigt, att få annan mening och andra mål än bara livet på gatan. Vilket fantastiskt jobb de gör, evangelisterna här, och det gick jag bort och sa till dem.

Så har det hänt även Electrolux. Det är ju typiskt att jag inte ska vara på plats. El Seniat stängde ner oss i 48 timmar veckan innan jag kom tillbaka. På samma sätt som med Datanalisis hade de hittat ett mindre formfel i våra böcker och så var det bara att packa ihop och gå hem. Hade varit fantastiskt att få uppleva något liknande, så långt ifrån vår svenska vardag av slätstrukenhet och förutsägbarhet, även om är för jävligt som de håller på.

Denna typ av tyranni, som sägs syfta till att fler ska betala skatt, är snarare maktdemonstration och ett led till ökad statlig kontroll av all affärsverksamhet.

ICON

Största händelsen för året har gått av stapeln: lanseringen av ICON, vår linje med lyxprodukter. Vi har investerat omkring 60% av årsbudgeten för marknadssidan på eventet och dess uppföljning. I praktiken kan man säga att vi lanserade Electrolux som företag, snarare än bara ICON. Bilden av företaget i Venezuela är nämligen att vi är gammalmodiga, har robusta, hållbara och tråkiga produkter, samt att vi endast har dammsugare och golvpolerare i sortimentet. Vårt huvudsyfte var därför att slå sönder den felaktiga imagen vi har och föra fram vår teknologi, design, kvalitet och heltäckande sortiment.

Eventet hade tre steg, på morgonen höll vi presentationer för media, vid lunch var hela vår personal inbjuden, och på kvällen var det middag, show och relationsbyggande med våra viktigaste kunder.

Enorm framgång. Medierna var överväldigade. Kunderna var imponerade. Allt klaffade perfekt. Ljud, ljus, skådespelare, tal, middag. Kunde knappt gått bättre. Åt helvete med ödmjukhet. Mina presentationer sparkade skinkorna blåa och gula på samtliga närvarande. Jag hade strategiskt placerats vid bordet med de mest bångstyriga kunderna som ännu inte accepterat att sälja ICON i sina butiker, och jag åt upp dem fullständigt. När jag kom tillbaka till bordet mötte de mig med spontana applåder och frågade om jag tagit lektioner av presidenten. De har nu båda beställt produkter och utställningsmöbler.

Jag kom hem klockan halv två på natten, vilket motsvarade halv åtta på morgon i mitt jetlaggade huvud.

Efterdyningarna har varit översvallande. Halvsidor i nationella tidningar, radiointervjuer och jag vet inte vad. Jag vet inte hur många som kommit in på mitt kontor och uttryckt sin uppskattning, både över eventet och presentationerna.

Det sjukaste är att jag egentligen inte gjort något av det praktiska. Jag har bara dragit upp riktlinjer, stöttat på möten och varit elden i häcken på samliga inblande. Well, jag antar att det är min roll. Jag har såklart varit noga med att framhäva de som framhävas bör.

Ett viktigt kapitel i företagets historia. Kul att det blev välskrivet.

http://www.yelco.com.ve/yelco2007/eventos/julio/electrolux/fotos1.htm

http://www.sinflash.com/SinFlash/portal/pages/sinflash_evento.html?eventID=c373e913ddb3ee025fb3000d56bbe803&page=1&canal=Corporativo

http://200.74.193.173/(n1syow555d0fdq55oovmxg45)/frontend/evento_principal.aspx?ClicEvento=2697

http://www.sinrollodigital.com/(c0omadjsz23qasnewrpn15qe)/frontend/evento_principal.aspx?ClicEvento=2697

http://www.entreeventos.com/event.php?eventId=869

Återkomsten

Jag hade glömt värmen. Hur irriterande skön den är. Och hur mycket klimatet påverkar mig. Aldrig skänker jag vädret en negativ tanke här. Det gör det så mycket lättare att varje morgon inte behöva fundera över om jackan ska med eller ej. Så mycket trevligare att veta att oavsett tidpunkt och plats kan jag alltid sätta mig någonstans och bara finnas till utan att det blir kyligt, blåsigt eller regnigt (nåja).

Precis innan solen ska börja gå ner är strålarna milda och gula. Att komma ut ur hissen på väg ut från kontoret i kvällningen är som att svepas in i en varm, tunn gardin, mjuk mot huden.

Någonting här har förresten ändrats. Det finns fler naturliga dofter nu. Antingen har mitt luktsinne vilat upp sig eller så har Venezuela trots allt någon form av årstider. Idag slank det till och med förbi en antydan av fuktig jord, mitt i myllret, och ibland urskiljer jag söta blomdofter.

Härligt att kunna njuta av omgivningarna, trots att det inte är Sverige.