Det låter inte så allvarligt, men i detta land måste man förvänta sig det värsta för att inte bli helt knäckt, så jag räknade med en 3-4 dagar på verkstad. Men mina vänner i barrion ryckte ut och gav mig en snabb vägbeskrivning till en jourhavande däckmakare. De erbjöd mig att plocka av däcket och köra mig dit, men så lite isärplockning som möjligt när det är mörkt ute är en tumregel.
Däckmakeriet var otroligt nog öppet ännu klockan 20:00 på kvällen, och jag kom dit lagom till mitt däck gav upp sin sista suck. Jag hade stannat på tre mackar på vägen dit för att fylla på, men som av en händelse var luftaggregaten trasiga på samtliga tre. Det rådde febril aktivitet, och jag förstår nu hur det går att tälja guld i Venezuela. Fokus på något av alla de problem som oordningen skapar och så löpandebandprincip. På en 25 minuter, varav 10 var köande, var jag på rull igen.
No comments:
Post a Comment