Skitiga larver!

En fullmånig natt vägrade jag sova. Jag la mig och tittade på himlen och månljuset som trillade in genom de gallerförsedda fönstren. I ögonvrån såg jag plötsligt hur gallret rörde på sig. Med hjälp av en ficklampa identifierade jag en långfingersstor larv som makligt kröp gatan fram. Efter lite inventering kom jag fram till att det var en hel familj på utflykt, och det är klart att jag kunde dela mitt galler med dem.

Någon dag senare kom jag ihåg dem och slank ut på balkongen. Där satt de hela gänget och kurade, under en utskjutande nisch som skydd mot solen. De var säkert runt 25-30 stycken, välmående och feta. Jag borde anat oråd.

Ett par dagar senare gjorde jag en ny fältstudie, och det var först då jag insåg vad tusan de hade att göra på min balkong. De hade fullständigt ätit rent hela min 2-meters palm! Inte en kloroplast fanns kvar, och hela fönsterblecket var täckt av något som inte kunde vara annat än larvbajs! Det var sådana mängder att Augias stall tedde sig som en promenad i parken i jämförelse. Och inte hade jag någon att bli förbannad på heller, för larverna hade förpuppats de kräken.

Well, pupporna var vackra, och nu har min stackars palm lyckats pressa fram ett nytt blad, som snart ger mig skuggan tillbaka.