Växter klarar sig förvånansvärt länge utan vatten. Längst inne i stammen ruvar en gnutta grönt som bidar sin tid, i väntan på ett par droppar livgivande fukt.
Kanske blir det jag och Carolina inom kort, trots att jag räknat med, och dessutom avsett, att leva själv en tid. Det jobb och den kärlek hon la ner på överraskningsfesten överväldigade mig.
Det är lätt att hålla kvar vid gamla föreställningar om en svensk livskamrat, trots att det under rådande omständigheter inte är det minsta realistiskt. Men i takt med att allt fler trådar till Sverige klipps av ter det sig allt mer naturligt och rätt att bygga något här. Och det gröna i stammen tynar trots allt bort snabbare när det är konkurrens om fukten.
No comments:
Post a Comment