Puerto Ordaz

Halvvägs ner till Gran Sabana, den stora savannen, ligger Puerto Ordaz och svettas. Där byter du till ditt miniprivatplan för att fortsätta till Canaima och Angel Falls. Mycket grönska, floden Orinoco på en armslängds avstånd, relativt hög levnadsstandard men, som på så många andra ställen i landet, exponentionellt ökande osäkerhet och brottslighet.

Staden är lite av en stor by som vägrar växa upp. Kommersen är dåligt utvecklad, och de flesta butiker som finns är kvartershandlare som med tiden svällt över kanterna på vad som är fysiskt möjligt att rymma inom de fyra ursprungliga väggarna. En av våra kunder hyser in sin verksamhet i ett stort hus med anor från kolonialtiden! Det var en upplevelse att botanisera i oordningen. Försiktigt kliva på 2-300 år gamla trätrappor, eller vad som nu fanns kvar av dem. Inspektera resterna av inomhusbryggor från när havet gick hela vägen fram till huset och båtarna lastades under tak. Ana de ansenliga mängder av spanska dukater som förmodligen låg och tryckte i alla springor och vrår. Alla dessa härligheter samsades sida vid sida med slarvigt staplade kylskåp och tvättmaskiner. Kontrasten kunde inte bli större.

I Puerto Ordaz har Venezuela ett stort centrum för energiförsörjning. Fattas bara annat med Orinocos ymnighet. Därför är det ganska ironiskt att strömmen i staden går, minst en gång per dag. Fast å andra sidan ska de nog inte klaga med tanke på att stora delar av landet fortfarande saknar elförsörjning…