På dagen var det lunch i stadions restaurang, med utsikt över planen, och besök i souvenirshopen. Produkter med vinstmarginaler som saknar motstycke, och 5 ständigt öppna kassor som aldrig får vila.
Och klockan tio på kvällen började matchen. El clásico. Och visst var det fräckt när Henry, Raul och Messi kom fram och tog mig i hand. Madrid spelade piggt och motiverat. Ständigt ett tillslag. Barcelona var ängsliga och anföll inte med mer än 3-4 spelare åt gången.
Efter 22 minuter gjorde Madrid 2-0 och slog därefter av lite på takten. I de rusiga glädjescenerna efter 2-0 föll de första regndropparna, vilka jag först trodde var ölstänk från de ovan liggande läktarna. Droppandet tilltog i styrka och i slutet av första halvlek hade inte ens Pripps hela årsproduktion räckt till.
Visst var jag våtare än någonsin när jag banade väg mot hotellet genom den myllrande strömmen av supportrar, men det var det värt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Guuuute naaaaaacht...spännande, jag skulle gärna gå på en stor match någon gång. Helst fotboll förstås, men baseboll skulle också funka.
Post a Comment