Motorcykeln har anlänt!

I torsdags rullade den in i Caracas i en skåpbil. I bilen fanns ytterligare en motorcykel som hade fått sig en ordentlig kyss under transporten, vilket såklart var oroväckande. Blå, som var den färg jag beställt från början, var den inte, utan svart. Den blåa hade de vält omkull när de skulle lasta den så det var till att hålla till godo med den färg som fanns.

Svart som sagt, och svart hjälm. En 150cc! Och jag som trodde att jag köpt en 125:a. Puttrade försiktigt de 200 metrarna till garaget på jobbet, och blev dagens snackis bland kollegorna.

Körde till fotbollsträning på kvällen - och det var en njutning! Fantastisk frihet att slippa undan köerna. Och bra tryck i cykeln också! Och inte gick den sönder heller, förrän på väg hem klockan elva på kvällen. Den stannade abrupt någon kilometer från min lägenhet och vägrade att gå igång igen. Alla tjuvar inom en mils omkrets drogs som flugor mot mig där jag flämtande släpade min ädla springare med mig i uppförsbackarna. Så jävla surt.

När jag ringde till butiken fick jag veta att jag förmodligen hade använt larmet fel. Men självklart var det bara en ursäkt så där stod jag och svor även följande kväll. Intressant hur uppgiven och blasé det går att bli över ett fordon. Jag hasade mig ut till gatubutiken mittemot och beklagade mig. Jorge, killen bakom disken, håvade fram en öl till mig och hojtade till folk som stod och hängde runt omkring. Snart hade han skakat fram en motorcykelexpert som skulle ta en titt på cykeln. Så sjukt pinsamt när denne halvberusade expert fick igång skiten på första försöket. Han skruvade lite på några reglage, kollade batteriet, justerade bromsen och så spann den som en katt.

För att fira sprang jag in och blandade fyra drinkar och kastade i isbitar som lös i rött. Vi blev kvällens attraktion i barrion där vi stod och skålade i lysande drinkar, motorcykelexperten, Jorge, en fet equatorian och jag.

När jag la mig att sova kände jag mig som en studsboll, som en liten grabb inför sin första skoldag. Imorgon skulle det minsann köras sick-sack i bilköer!

Och det började bra. Ner till parken för att bränna fejan röd på fotbollsplanen, och sen stolt hiva upp hjälmen och bränna iväg. Vilket fungerade i ungefär en kilometer. Sen stannade den igen. Hade jag inte betalt den själv hade jag nog slagit den i bitar, men det blev istället att släpa hem den igen. Och det var ordentliga uppförsbackar, stekande sol och en 120 kilo tung cykeljävel.

"Motorcykelexperten" kom som ett skott och började tjata om att han minsann hade haft rätt dagen innan när han sa att det var batteriet. Eftersom bil- och motorcykelmek är lördagsnöje i barrion hade jag strax 3-4 pers omkring mig som plockade ner cykeln i småbitar. Jag försökte med att det kanske var något fel på bensinpumpen eftersom startmotorn gick men motorn inte tog fart, men självklart var det inte någon som lyssnade på gringon. Istället var de övertygade om att det var batteriet, som de spände högt och lågt, och sen var det att bensintanken nästan var tom, så vi fyllde på 4 liter vilket kostade 15 öre, och när det inte fungerade så var det luftfiltret och jag vet inte vad. Varje gång var de lika övertygade om att de hade hittat rätt. Men slutligen gav de sig på bensinförsörjningen och tror ni inte att det var "luft i förgasaren" så att bensinförsörjningen stördes. Jag har ingen aning om ifall det var sant eller ej. Det enda jag vet är att nu fungerar cykeln som den ska och jag har redan kört tre varv runt alla områden jag känner till i stan. Utan att krocka.

En FANTASTISK känsla! FANTASTISK! Jag är the King of Caracas!