Tobias?

Vem är Tobias?

Allmän uppdatering och bluffstopp!

Klockan är halv tolv och jag sitter och småchattar med gamle gode Rodney King.

Idag har jag hjälpt Andreas Sankilampi att måla hans nya lägenhet, jag har handlat mängder av oidentifierbara kinesiska matlagningsingredienser i El Bosque och jag har två damer på besök som jag snart ska slänga ut. En av dem slog mig just i bluffstopp. Det är ett mycket underskattat spel. Även när man är 33 år gammal...

Imorgon bär det av till en country club, El Dorado, för 11-mannafotboll. Får se om foten håller. Jag har nämligen blivit biten av någon form av giftig insekt vilket fått till följd att det uppstått ett spontant sår vid hälsenan. Stort och brett som en fingerled på en vuxen man, och det vill inte läka riktigt, trots att jag vattnar rikligt med sprit och allehanda krämer.

På parkeringen står en Chevrolet Aveo modell 2008 och väntar på att bli såld. Vinsten kommer att bli omkring 35-40.000 kronor, vilket är en icke föraktlig summa i sammanhanget. Den procentuella avkastningen är avsevärd. Om den nu blir såld. Inget kan tas för givet i denna gudsförgätna ände av världen.

Nedförsbacken har planat ut!

Korruption

Det är rent ut sagt för jävligt.

En av våra bästa kunder, en jovialisk kille i 35-årsåldern som har pengar som en annan har sänglöss, har nyligen öppnat ny butik för att serva ytterligare en del av Puerto La Cruz. Alla tillstånd var enligt uppgift gröna, och efter åtskilliga förfrågningar fick han försäkran om att det bara var att köra igång. Så det blev till att anställa personal, annonsera i tidningar, köpa in produkter och hela baletten.

Och när allt varit igång ett par veckor kommer kommunen och säger åt honom att stänga igen, eftersom tillstånden inte var i ordning...

- Men ni sa ju...
- Sorry, det stämde inte. Du måste stänga. Om du inte betalar en avgift.
- Hur mycket?
- 10 miljoner bolivarer.
- Du är galen kompis, jag ger dig max 2.
- 3,5.
- Det är taget.

Så tillstånden var ok trots allt. Där står den jävla idioten, med sin examensring från juristlinjen, och har mage att pressa pengar ur en person som gjort allt rätt. Hur fan kan han se sig i spegeln?

- Lugn Marcus, det är lugnt för mig. Det är så det är att göra affärer här.

Vilken genomrutten folksjäl...

Motorburen ungdom?

Jag gasade i den misstänkta uppförsbacken! Viktigt att mota Olle i grind. (Säg det till Anna förresten.) Idag på ett teoretiskt plan, men snart får det effekt i praktiken. Dags att ge näring till upptäckarlustan! På besök hos en av våra större kunder öster om Caracas noterade jag att han sålde motorcyklar.

- Ser man på, ni har motorcyklar. Vad kostar scootern, 125:an?

- Den kan du få ett bra pris på. Vad sägs om inköpspris plus moms.

- Det är köpt. Vilken hjälm rekommenderar du? Fint, den tar jag också. Förresten, behöver man motorcykelkörkort?

- Ja, men det kan jag fixa till dig, ge mig bara 2 foton så skickar jag med körkortet med cykeln.

Och så plötsligt går jag i väntans tider för att få upptäcka de lite mer avlägsna hörnen av Caracas! Om två veckor, när jag kommer tillbaka från min spanienvisit(!) tillhör jag motorburen… ungdom?

Parallell dollar

Nu verkar sötebrödsdagarna närma sig sina slut för dollarturisterna. Den svarta kursen låg över 6 starka bolivarer för bara ett par månader sedan, men nu har den störtdykt till nivåer som liknar de som förelåg när jag kom hit 2006, strax över 3. Att som svartväxlande turist besöka Venezuela har alltså blivit dubbelt så dyrt på två månader.

Nu ska det bli intressant att se vad som händer med priserna här. När utländsk valuta inte längre kan blåsa upp köpkraft och inflation så kommer troligen företagen att tvingas sudda på prislapparna. Om inte…

Å andra sidan har den finansiella svångremmen dragits åt lite i smyg de senaste två veckorna. Tidigare har importerande företag kunnat ansöka om en speciellt fördelaktig växelkurs – Cadivi – för att ha råd att betala sina leverantörer. Detta växelsystem har fullständigt brakat ihop, med följd att det allmänna sortimentet av varor i landet är minst sagt undermåligt. Flera analyser visar brist på närmare 50% av varorna i stormarknaderna. För att komma till rätta med problemet har regeringen nu i veckan utannonserat att bil- och livsmedelsimport inte längre ska få tillgång till Cadivi alls, utan istället har de fått laglig tillgång till en form av svart marknad för att kunna snabba upp importen.

Det borde såklart leda till en enorm ökning av efterfrågan på dollar på den svarta marknaden, vilket i sin tur borde leda till en kraftigt stigande dollar och i förlängningen extrema prisökningar på importerade varor, men i själva verket har det gått precis tvärtom. För att parera priset på dollar har regeringen nämligen pumpat ut miljarder av dollar på den finansiella marknaden, vilket som jag nämnde ovan lett till att priset på den amerikanska valutan har sjunkit med hälften!

I praktiken kan förändringarna liknas vid en devalvering (vilket regeringen aldrig skulle erkänna) eftersom importen blir dyrare, och jag tror också att det är den enda chansen för att lyckas stimulera den inhemska produktionen och på sikt skapa en hållbar ekonomi och stabilare valuta.

Även vi förbereder för en framtid utan tillgång till Cadivi. Som det ser ut nu är ändå de flesta utbetalningarna av dollar från Cadivi så extremt försenade att många av våra leverantörer annulerar våra orders. Kombinerat med det faktum att Chavez i veckan gick ut och meddelade att den statligt subventionerade varuhuskedjan Mercal ska börja saluföra hushållsprodukter gör det att vi går en spännande och utmanande framtid till mötes. Mercal lär nämligen inte ha några större problem att få sina Cadividollar utbetalade, och enligt uppgift ska stor del av deras produkter tillverkas lokalt, av iranska och kanske även kinesiska företag som ska få hjälp att etablera sig i landet.

Genomförs de ovan beskrivna förändringarna ser vi fram emot ett aggressivt stålbad. Ty siffrorna för en stor del av våra produkter riskerar i ett sådant scenario att blinka rött med våra nuvarande försäljningspriser…

Flyg

För första gången sedan jag kom hit har ett plan avgått i rätt tid. Eller snarare avgick det inte för sent. Det vill säga att det lyfte för tidigt. Utan mig.

När det duggregnar i Caracas blir alla bilförare livrädda, sätter på varningsblinkers och kryper fram i max 50. Så även min chaufför som skulle ta mig till flygplatsen.

”Jo du förstår lastbilarna spiller så mycket diesel på vägarna här, så när det regnar blir det halt, så det är bäst att ta det försiktigt.”

Så vi kom lite för sent till flyget. Aldrig förr har bordningen ens påbörjats före ordinarie avgångstid, men den här gången var den avklarad, porten stängd och alla papper påskrivna en kvart före. De hade helt sonika lastat på ett gäng chimpanser som egentligen skulle åkt någon timme senare.

”Ledsen gringo, inget jag kan göra, se till att komma i tid nästa gång.”

Så det var till att med gapande mun stå och se planet långsamt rulla ut på startbanorna. Nu sitter jag i alla fall här med en av chimpansernas biljetter och kommer att hinna i tid till mina åtaganden trots allt.

Nedförsbacke?

Nu verkar jag slutligen ha kletat fast. Elräkningen kommer med jämna mellanrum, den ena veckan är den andra lik, det stör mig inte att sitta kvar sent på jobbet, halvårets hyreshöjning känns otäckt nära den föregående och jag lever mitt liv genom rutiner.

Venezuela är fortfarande fantastiskt, men jag känner mig ungefär som en svensk i Sverige på det sättet att jag inte utnyttjar de möjligheter min belägenhet för med sig. Fråga en utbytesstudent vad hon hunnit med att se och besöka under sin termin i Sverige, och du får en lista de flesta svenskar normalt inte hinner matcha under en mansålder. Har du det tätt inpå knuten så kan det lika gärna vänta ett år till. Och där har jag hamnat. Antingen har arbetsbelastningen växlat upp ett par hack, eller så har planering och fokus börjat fallera, men tyvärr är tendensen att jag föredrar en lugn helg med mycket sömn framför att utforska de äventyr som väntar alldeles bakom hörnet. På något sätt minskar min medvetna närvaro och livet börjar leva mig, snarare än tvärtom.

11-mannafotboll

Jag lyckas lura mig själv på ett alldeles förträffligt sätt. Jag är helt övertygad om att jag är vältränad, eftersom jag utan problem fullföljer en 80(!)-minutersmatch och efteråt ber om mer. Inte på något sätt har det att göra med kvaliteten på motståndet.

Jag har även lyckats lura ett lag att bjuda in mig på sina matcher, och det har gått så pass bra att jag funderar på att skeppa över mina dubbskor från Sverige, för att inte behöva spela med tejpade låneskor.

Fotboll på stor plan är så underbart att det nästan gör ont. Och bitterljuv är väntan på nästa match, och därtill tanken på att jag inte har så många år kvar. Kroppen håller bra, och även om mitt steg inte är så rappt står jag rätt och stabilt. Idag blundade jag hårt och hängde in en frispark som räddade en poäng. Bra spelare har alltid tur brukar de säga.