Carlos Buffolo och Buffalo Bill

Carlos Buffolo är en veteransäljare som hängt med över minst 4 general managers. En smal och vänlig herre i 45-årsåldern med familj från Italien, stålblå ögon och solskadad albinohud. En mer känslosam person är svår att hitta, och tillråga på det är han hjärtopererad sedan unga år. Att tala inför grupp får honom att darra som ett asplöv, och när han ska dela ut någon form av utmärkelse till någon av sina kunder rörs han nästan till tårar. Att fråga honom om något som innehåller det minsta spår av press eller ifrågasättande får honom att börja flacka vilt med blicken, darra på rösten och stamma fram svaret. Även om han i de flesta fall har gjort vad han ska.

En dag när Carlos efter ett kraftfullt regn navigerade sin jeep genom vattenmassorna saktade han in lite extra för att inte stänka ner en mötande bil. Direkt efter mötet ökade han farten något och råkade olyckligt blöta ner en motorcyklist som låg i döda vinkeln. Han saktade in och vinkade en ursäkt, och kastade sig därefter i panik ner på golvet för att undgå att bli skjuten. Han hörde skottet men vet fortfarande inte var kulan tog vägen.

En hora...

Jag blir alltid lika förskräckt varje gång jag flyger från Puerto La Cruz till Caracas. För när ett plan beräknas lyfta enligt tidtabellen utannonseras det som en hora.

Sen är det en annan sak att alla plan utannonseras som horor, även om de lyfter en timme för sent.

Headcount

Nu finns bara halva den ursprungliga säljstyrkan kvar. För någon vecka sedan avskedades ytterligare två säljare, förhoppningsvis de sista på lång tid. De fick sina chanser, förmodligen ett par för många, och det är fullständigt ofattbart hur dåligt de svarade upp på tips, råd och direkta order. Jag tror inte längre på att det går att göra en medelgod säljare av vem som helst...

Uppsättningen säljare vi har nu är av relativt god standard, och jag tror att vi står hyfsat rustade inför krisen som oundvikligen måste ramla över oss i början av nästa år.

Vad kostar en vanlig kastrull?

För det första är det i det närmaste omöjligt att köpa en (1) kastrull i detta land. Du måste köpa en komplett uppsättning, till en kostnad av minst 1500 kronor. Betalar du mindre får du knöliga grytor av blylegeringar, som smälter på plattan om du skruvar upp över 4:an.

För det andra är det i det närmaste omöjligt för en vanlig människa att köpa en (1) kastrull i detta land, även när du slutligen lyckats hitta en gryta som faktiskt säljs separat. Anledningen är att denna enda gryta, av normalt snitt på omkring 2-3 liter, kostar 250 kronor. Så jag fortsätter att äta ute, och min högteknologiska induktionshäll står oanvänd och samlar damm.

Latin Drama

Maria Alejandra var tidigare supervisor över säljadministratörerna. Hon skulle besöka en kund tillsammans med VD och fältsäljchef och skickade in samtligas biljett- och hotellbeställning klockan 16:00, en som vanligt solig eftermiddag. När hon kom hem möttes hon av sin make som berättar om ett mycket underligt telefonsamtal han fick 20 minuter över fyra. Det var en okänd kvinna som med saklig röst berättade att Maria Alejandra i nästa vecka skulle på tjänsteresa, i syfte att vara otrogen. Hur denna kvinna fått nys om resan, och därefter lyckats rota fram makens mobilnummer är okänt. Ibland överträffar verkligheten såpoperan.

Betraktelse

Säga vad man vill, men på det stora hela är det ett fantastiskt äventyr jag är med om här. En vanlig tisdagslunch tar jag taxi till Nueva Grenada för en snabbvisit hos en kund. Blir emottagen av en öppen famn och min hand drunknar ynkligt i hans enorma labb. Strax sitter jag på hans kontor, dricker blaskigt kaffe och snaskar på arabiska praliner samtidigt som han översvallande berättar om sin business och frågar om Sverige. Han tittar mig oroligt i ögonen och tvingar mig att lova att sälja motorcykeln. Det är ett alldeles för farligt transportmedel i denna gudsförgätna håla. I nästa andetag bjuder han in sig själv på middag med mig och VDn på en av Caracas finaste restauranger (en middag vid vilken bara dricksen uppgick till 400 kronor). Inte för att han behöver bli bjuden. Han har troligen fler miljoner dollar än vad jag haft baksmällor. Så där sitter man, i en av latinamerikas mest turbulenta städer och utbyter artigheter och bygger relationer med en excentrisk syrian som regerar över ett av landets största vitvaruemperier. Det kunde jag aldrig ha trott för 15 år sen.

Begravning i Venezuela

Traditionerna i Venezuela när någon går ut tiden skiljer sig markant från de svenska. Min chefs far avled för några veckor sedan, efter en längre tids sjukdom. Samma dag går djungeltrumman varm i form av telefonsamtal och sms, och det förväntas att samtliga som har någon form av koppling till de efterlevande planerar om sin dag och beger sig till likvakan för att betyga sin respekt. För en svensk vore det otänkbart att tränga sig på i en stund så svår som denna, men här är det mer regel än undantag.

Så för första gången i mitt liv deltog jag i någon form av begravningsritual, och det gällde en person jag aldrig ens träffat.