Avila - igen

En nyanländ kollega, tilltänkt frälsare som chef för serviceavdelningen, bor ensam i en lägenhet i väntan på att familjen ska anlända från Brasilien. Så för att aktivera honom och lindra hans isolering bjöd jag med honom upp på berget en helg. En mycket trevlig herre, men tyvärr överskattade han sin fysiska kondition och jag fick övertala honom att vända efter någon timmes uppstigning. Den fortsatta klättringen blev således solo och för första gången på länge fick jag tillfälle att helt tömma sinnet på tankar där jag monotont trummade på.

Efter några timmar tvingades jag till ett hastigt improviserat toalettbesök. Det är inte någon information jag vanligtvis delar med mig av, och känsliga personer rekommenderas att hoppa till nästa inlägg, men det var en annorlunda och ganska oangenäm upplevelse att huka i en brant bland myggor och giftek. Ännu värre blev det när jag fick kramp i hela vänstra benet där jag satt, från ljumsken ner till hälsenan, och ramlade ihop i en hög bland giftiga ormar.

Stigen på väg ner från Pico Occidental är smal och ganska speciell, och utsikten över Caracas är värd besöket. Värt att notera är också hur floran skiftar under året, att de blommor som för en månad sedan prunkade som bäst nu har ersatts av något som inte sågs skymten av då.